inför stormen

Det ser ut som om det snart är dags att ta uti med en ny epok av mitt liv. Det är rätt fantastiskt hur snabbt livet går, hur man ena stunden är en optimistisk ungdom full av liv, drömmar och mål för att innan man vet ordet av det vaknar upp ur drömmen inser att många av målen blev förbi sprungna och man undrar, “är detta alltså mitt liv?”

På den ljusa sidan har jag aldrig varit mycket av en gnällare, faktum är att alla situationer som presenterar sig själva kan och bör användas för att dra nytta och lärdom utav. Som det ser ut nu till exempel så kommer jag inte komma in på det sökta universitetsprogrammet vilket förvisso stänger en dörr och utelämmnar mig i ovisshet för en kommande 3års period. Men samtidigt öppnar det upp för en treårsperiod där jag kan göra helt andra saker. Arbeta, resa, uppleva, lära. Än är jag dock inte på rätsida med vad i helskotta jag skall ta mig till men jag vet att det kommer ordna sig och så länge jag har den inställningen så kommer det att göra det.

Faktum är att så länge du har en positiv inställning, kan tänka någorlunda utanför boxen och inte är rädd utav dig för att pröva på nya saker så finns det inga stopp i världen. Man kan leva mer eller mindre gratis på ett flertal olika sätt, det finns organisationer som WOOF (ekologiska farmar där du får mat och boendo mot arbete), det finns diverse olika volontär och biståndsorganisationer där man kan lägga in massor med arbete och i gengäld få uppleva en helt ny kultur. Frågan är väl mest hur instängd är du?

För närvarande ligger det mig närmast att ta mig till Norge och arbeta en längre period för att på så sätt få ihop en mindre sparkassa (med tanke på att ett år av levnad på besparingar nyss passerat). Sen får vi väl helt enkelt se hur det går! Om jag någonsin kommer in på något universitet, om det behövs, om jag startar en egen firma av något slag, om jag beger mig över land och hav eller om jag stannar kvar. Men så länge jag har modet att ständigt pröva något nytt och applicera min kunskap i det moderna samhället så kommer jag åtminstonde komma någonstans det är jag övertygad om!

Bland paralleltransversaler och filfördelning

Så är det matematik prov imon… Jag har suttit hela dagen idag, jag satt hela dagen i förrgår och jag satt en del igår och gjorde vad? Jo pluggade matematik! Då tycker man ju att det borde sitta och att jag skall ha gjort mig förtjänt av minst ett G i slutbetyg. Tyvärr så har jag dock en känsla av att verkligheten kommer att se annorlunda ut.

Jag kan med övertygelse säga att matematik B på distans är så långt ifrån enkelt och logiskt som man kan komma. Min matematikbok (som jag för övrigt skyr och är fullt övertygad om innehåller massvis med fel) ger absolut inga vettiga förklaringar i sina “försök” att visa hur man skall räkna ut ett problem. Istället får jag söka mig halvt fördärvad på nätet efter ett logiskt svar. Man kan bli frustrerad för mindre.

Så… vad händer om jag inte klarar denna kursen? För det första så kan jag ju kyssa farväl till mina “plugga på universitetet” planer, för det andra så har jag inte den blekaste om vad jag vill göra? Kanske suger det att inte ha en utbildning som lotsar en i en bestämd riktning men jag känner att utbildning inte är vad det en gång var. I dagens läge kan de flesta få en utbildning inom i princip vad som helst, vad som är viktigare dock är nog tro, envishet, innovation och fantasi. Den som har dessa medel i sin arsenal kommer nog längre i det långa loppet.

Dock hjälper inte detta mig i min matematik kurs så kanske är det ej ämnat heller att jag skall läsa matematik -åtminstone inte på distans-! Nej tackar vet jag penna papper poesi, rim och berättarteknik!

Som tröst för min klena matematiska insats har jag införskaffat mig en hel bunt med ny fräsch musik och ja detta på lagligt sätt, det finns fortfarande en uppsjö av hungriga artister som lägger ut sin musik på nätet, perfekt för någon som mig som inte vill kravla runt i komersialträsket. Undrar om vi får en lag som föbjuder alla former av filfördelning? Undrar hur det påverkar de artister som enbart har internet som enda medel för att kunna sprida sin musik, vilken tråkig framtid det skulle bli, ett internet fyllt av reklam, text och inget mer. Nåja kanske skulle vi gå på bio igen (för 200kr biljetten). Nej skall inte dyka för djupt i den debatten…

Må väl min värld, önska mig lycka till!

İstanbul!

Sıtter har ı İstanbul hos mına couchsurfıng hosts och knappar pa tangenten, det har hıttılls varıt fyra fartfyllda dagar och jag ar ratt sa slıten. Sa ıdg tar jag det lugnt och softar med matteuppgıfter (ja det suger hart) tılls hemresan ımon. İstanbul ar tA mıg fan en av de ballaste stader jag varıt ı, det ar en grymt snygg arkıtektısk struktur pa hela staden, latt att ta sıg fram alltıd mat överallt och turkarna ar sjukt vanlıga. Mın hıtchhıke hıt gıck för övrıgt mer an bra sa jag ar nöjd, nu har jag sett aven denna staden och det för prıset av 9,90€ ınte fy skam! Hoppas bara att morgondagens hıtch gar lıka smıdıgt som den hıt! Men nu maste jag fortsatta med matten, börjar fa onda anıngar om dess slutresultat. Dıstanskurs ar fasıken ınte latt alltsa =(

Ma val mın varld och njut av dagen den kommer aldrıg ıgen!!

Bla mosken

Kavala tıdıg morgon

Hemma för att ge sig av!

Sitter här i arla morgon stund bland, disk, kaffe, bonnebränna (japp så bra väder har vi haft) och halv bakfylla. Sanning är att jag inte gått och lagt mig än. Det blev en sista kväll med klassen innan påsklovet. Tyvärr blev det inte hela klassen utan tre tyska tjejer, en norrbagga, en amerikan och jag (med tillbehör). Sammanlagt var vi 12st som dansade oss gråhåriga till Rebetiko musik av Mitropanos, Hari alexiou och en hel del andra. Med tanke på att det är andra dagen/natten i rad som jag inte direkt sover nått så är jag mer eller mindre förstörd. Men busen mot Kavala och Thassos går om ca 3h så vad skall sömn göra för nytta. Jag hade ialla fall kul ikväll och på måndag börjar min resa mot Istanbul/Konstantinopel!

Mitt enda orosmoln är att jag inte har lyckats få tag i någon som kan hosta mig i Istanbul. Vilket skulle kunna leda till uteslutning av resan  :S Jag har inte direkt lust att lägga tusenlappar på att hyra nått svindyrt rum i Istanbul, då sparar jag hellre resan till bättre väder. Men med positivitet i sinnet så skall det nog gå vägen till trots, Jag kommer åtminstonde ha ett par dagar på Thassos med avkoppling, sömn och förhopppningsvis en del plugg.

Nu är det dags för packning av väskan! Något som definitivt kommer att bli intressant eftersom jag inte har den blekaste över vad jag skall slänga ner i väskan. En sak är säker ialla fall, bussresan kommer gå übersnabbt i och med att jag kommer sova hela resan!!

På återseende min värld, ta hand om dig!

Träning!

Efter många om och men så fick jag till sist mitt universitetsgymkort. Således inledde jag denna dag med att springa tre varv runt löpbanan och gav mig in på en riktig rush de sista 100m. Gymmet på universitetet består i 98% av maskiner (något jag hatar) men till fördel finns det dock en hel del söta universitetstjejer som tränar =D Jag var mest ute efter att testa på hur maskinerna kändes och de var nog helt okay. Jag är inget fan av plastlinor och äggformade vinsch dragare som mjukar ner “fallet” för att förebygga minskningen av träningsskador. Nog är det bra i sig men det förstör hela rörelsen i min åsikt, speciellt när ens lemmar är anpassade efter en kroppslängd på 1,65!

Dock  gick det så väl att jag var nära på att kasta upp av påfrestning, än tror mitt sinne att jag är en amitiös träningsnarkoman som tillbringar flera veckodagar i ett gym. Så är dock inte fallet, inte än ialla fall. Vi får väl se hur väl det går med träningen men det var ialla fall skönt att få röra på sig, och min korsrygg kan vittna om att det behövs.

Har hur som helst surfat runt på nätet efter ett passande gymschema och tror detta är det mest passande för mig i början.

d1: Bröst & Triceps – cardio
d2: Rygg & Biceps – cardio
d3: Vila – cardio
d4: Axlar – Mage – cardio
d5: Ben – cardio
d6:  Vila – (cardio)
d7: Vila – (cardio)

Hoppas på det bästa, Beach 2020 here I come

Balkong och sommar!

Sitter på min Balkong i ett underbart försommar Grekland och lyssnar på Silvio Rodriguez. I mitt knä ligger matteboken som bär ett märke av tanken “hur fan ska detta gå ihop”. Nedanför på den lilla gatan kör högljudna bilar som är trimmade till max och luften luktar avgaser, sol och nyskott från träden.

Mitt te börjar svalna och det är helt underbart skönt att vara tillbaka i värmen. Jag älskar dessa dagar precis innan sommaren då var dag överträffar den föregående, det ger hopp om att något är på väg åt rätt håll. Uteserveringarna öppnar, nätterna blir ljusare och dagarna längre.

Snart är det dags för min grekiska sallad och lite pasta, och förhoppningsvis någonstans så kommer jag även hinna med att göra klart min matteläxa och min Grekiska läxa. fast tills dess… njut, få stunder är som dessa!

Många dagar senare…

Det har passerat en hel del dagar sedan sist jag skrev. Detta är inte för att mitt liv har varit händelselöst, tvärtom det har pågått en hel del, jag har haft fullt sjå att ens hinna med själv i svängarna. Tyvärr är jag vid skrivande stund lite trött och återkommer med veckan imorgon eller nått. Men ett  axplock av har hunnit med är Nato demonstration, CS-hostning, två galna kvällar, en ny vän, Start på min mattematik online kurs mm.

Jag avslutar med en bild, eftersom att det var längesedan och för att denväcker minnentill liv från en barndom jag stundvis saknar som en del av mig själv jag aldrig mer kommer få återse!

Garbage Pail Kids, som man fick med när man köpte de rektangulära tuggummina

Earth hour!

Så har man haft släckt i lägenheten ilite mer än en timmes tid, faktum är att det än är släckt och jag kör på batterierna på min laptop. Lite får man fuska eller? Jag har funderat en hel del på detta med Earth hour och konceptet att vi släcker ner våra lampor – och all annan elektronisk utrustning med för den delen förmodar jag-. Mitt första intryck är inte ett intryck av kritisism men ett intryck av hur vi återigen gör en rundgång. Mer än oftast så väljer vi människan att inte se direkt på roten av problemen utan istället manifesteras något jippo som mer eller mindre avpolitiserar själva grund frågan som i detta fallet är “vad i hela helvete har vi gjort mot vår planet”. Svaret har vi framför oss var dag såväl vinter som sommartid, inte tror jag att någon längre tvivlar på att den globala uppvärmingen faktiskt existera. Men vad vi åter väljer att blunda för är vad som orsakar detta. I en ny prognos som jag nyligen fick nöjet att ta del av under en föreläsning så visades det att vi vardagsmänniskaor enbart (ja, enbart i jämnförelse med) ansvarar för 1,2% av den globala uppvärmingen, medan industrier står för nära 20% och transport ligger runt 15% osv. Så frågan som cirkulerar i mitt huvud är, “Om 36 miljoner kineser kan släcka sin lampa samma tid under en hel timme, hur kan det då inte vara möjligt att tvinga ner industriernas utsläpp och göra alternativ energi till en del av vardagen??”

Jag har ingen aning om hur många som kommer släcka ner sina lampor under denna earth hour process. Men även någon som jag som ser lite kritiskt på jippon inser att JA det finns en global medvetenhet, det är bara väldigt synd att Europa och västvärlden tar del i den. För vems samveten är renast de som bor i de länder som är ansvariga för utsläppen eller de som bor i de länderna som placerat sina industrier i dessa länder för att inte förorena den egna bakgården?

Allt jag kan hoppas på är att detta kan bli en liten väckarklocka och leda till många diskussioner och annat huvudnyttigt, inte bara i folkhemmen utan även på regieringsmöten och sammanträden.

Nu är det dags för fest!!!

/God natt min värld, slummra sött!

Ol’ school feeling och uppe med göken!

Det blev inte mer än knappa 5h sömn, men det känns bra ändå! Jag har en tidningsartikel att skriva på grekiska och jag har precis bänkat mig med en kaffe och lite “diggin in the library”. Måste nämna att jag har verkligen saknat hiphop, det känns som om vi på senare år glidit allt längre isär varann. Ta deta från någon som alltid mer eller mindre varit med och fingrat på en sträng i kulturen sedan mitten av 90-talet. Men någonstans längs vägen så fann jag så mycket annan bra musik, musik som kunde uttrycka saker som hiphopen inte kan. I mitt hungriga sökande fann jag allt mer och i dagens läge måste jag kävda att hiphopen inte på något sätt är perfekt eller fulländad som musik form. Men den har charm, karisma och brinner av något som inte någon annan musikstil har. Den lever nämligen parallelt med sin kultur. Detta på grund av att musiken utvecklas ur kulturen och inte tvärtom.

Att vi sedan kan definera hiphopen efter vad vi själva ser som normer, riktlinjer osv är en sak men personligen så skiter jag totalt i allt vad den stationära radion spelar. Just nu sitter jag och lyssnar på Dj Boggie Blind och drömmer mig bort till ett 90-tal där det var helt andra förutsättningar för att kunna klara sig i vad som skulle bli världens ledande och största komersiella musikfenomen. Nu skulle detta inlägg inte alls handla om hiphop men “ba ba ba ba ba ba, de de dang diggy” vad skall man göra, jag har än min barndomsförälskelse kvar. Och den skall jag en dag skriva så mycket mer om. Men nu skall jag ägna mig åt min grekiska artikel om nazistvåld och det kapitalistiska samhällets inverkan på dessa gruppers uppkomst. vilket även det kommer bli ett inlägg längre fram!

ljuvlig dag min värld!

Fel dag blev rätt!

Nyss hemkommen från vad som var förmodat bli en galen fredagskväll i utenattslivets Thessaloniki. Jag var rakad (applåd), jag var parfymerad (applåd 2), jag var uppklädd med sjorta och allt (stående ovation med busvislingar ala Latinos) och givet var jag sugen på att förgylla kvällen med lite alkohol. Min nygode vän João (från Brasilien) hade fått nys om en mycket lovande hemma/privat fest i thessaloniki där alla Couchsurfers i staden hade blivit inbjudna. Jag granskade inbjudan, skrev ned adressen och gav mig ut i natt vimlet för att möta João. Mannen jag mötte hade nyss satt i sig två halvliters flaskor retsina -för er som vet vad det betyder behövs inte följande mening- och var som man säger på grekiska med svensk översättning, mer eller mindre i “bitar” . Vår första bekantskap blev med en trevlig herre tillhörande den grekiska konstapelkåren som samtalade med oss i dryga 10 minuter innan han släppte iväg oss skrattandes och ovetandes om vad som väntandes.

Vi tog snabbt bussen mot Sykes och gick av på angiven hållplats, därefter försökte vi med en knappt synlig heiniken i hand fråga vår väg fram till adressen dit vi skulle. Halvt vettskrämda sprang de flesta undan oss utom tre zigenare som ville byta information mot bensin för sin haverade bil till vrak. Vi lyckades dock efter 30 minuter få reda på adressen och gav oss iväg i riktning mot festen. Väl utanför hördes inte ett ljud och jag befarade att ingen hade kommit till festen. Listig som jag dock är hade jag noterat telefonnummer till flickornas bostad och ringde.

Jag vet sedan inte vems min som var mest märkvärd, min eller Joãos -påminner inte namnet om de där bortglömda läskedrycken som jag gillade?- när vi fick svaret att festen var den 28:e och inte 27:e… Min blick ändrades och halvmördade João. Dock var flickorna vänliga att bjuda upp oss till sin lägenhet där de var i fullt sjå att städa inför morgondagens fest. Vi blev snabbt introducerade för alla, erbjudna vin och en livlig diskussion om allt och alla. Det visade sig att tjejerna var riktiga pärlor till värdar och vi kände oss genast hemma. Bättre mottagande på en suprise ankomst kan man inte få. Vi stannade i 3 timmar och hjälpte till med att plocka i ordning och flytta soffor mm.

strax efter 02 tyckte vi att det var dags och drog oss tillbaka. João som var snorpackad efter 4 glas vin och de två tidigare retsina flaskorna hoppade slumpvis in i en taxi efter att jag följt honom halva vägen hem och kvar blev jag att vandra hem. Men det fantastiska är flickornas mottagande och chansen vi fick att lära känna dem s här på förhand, jag har en mycket god känsla om morgondagens fest och hoppas enbart på det bästa! Dessutom var några av dem riktigt heta Och jag träffade en av deras surfers som var en amerikan som hade gått tre olika “treks” tvärs över USA och skrivit en bok om det. Francis Topan, hette han om jag inte minns fel! Mycket lärorikt

Dags att knyta sig, på återseende min värld!!!