- Så nu har man varit hemma i ungefär en månads tid -.
Jag är så ofattbart less på denna stad, mitt arbete och även mina vänner som beter sig så naturligt som förväntas av människor då deras vänner är borta en längre tid. De glömmer av att man finns pga. att det är ett inrutat rutinmässigt levande där förändringar måste vara stora och drastiska för att få utrymme. Kanske är lite cynisk i dagsläget men känner inte stor lust till något just nu! I huvudet gnager att jag inte kom in på universitetsutbildningen.
Anledning: ej behörig, fattas matematik B.
Argument: införskaffa två lärare till var ämne i skolan/gymnasiet så kanske eleverna väljer att ta nyttokurser och inte bojkottar dem pga. icke fungerande lärarkemi.
stör mig otroligt med tanke på att jag fick bäst betyg av alla jag känner. Men det öppnade ju inga dörrar. Gör mig ännu mer skeptisk till skolsystemet. Alla jobb jag haft sedan studenten (ca 20st) har jag förskaffat mig själv utan mina betyg. Men betyg är så viktigt, fick man höra i 12 års tid. Nej jag tror än på kunskap utan betygsmätningar.
Funderar även på att dra till grekland nu på torsdag, fick nyss reda på att en tjejkompis kanske hänger på. Vore skönt att få andas lite ny luft igen. Det ironiska är att det inte är mycket dyrare än att stanna här hemma. runt 1000-lappen ligger resan på inkl. boende. Maten kommer man undan med ganska billigt om man vet vart man skall leta och äta gör jag likväl här hemma så kostnaden är inte märkbar där. Resten är billigare där. Så allt som allt rör det sig om en 500kronor ungefär. Låter some ett klokt val i mina öron!
Nu är det 1h och 20 min kvar tills jag börjar jobba… dvs. spyfaktor 32 på det. Har iaf lämnat in min uppsägningsansökan nu så mer än 2 månader till bör det inte bli!
