Nyss hemkommen från vad som var förmodat bli en galen fredagskväll i utenattslivets Thessaloniki. Jag var rakad (applåd), jag var parfymerad (applåd 2), jag var uppklädd med sjorta och allt (stående ovation med busvislingar ala Latinos) och givet var jag sugen på att förgylla kvällen med lite alkohol. Min nygode vän João (från Brasilien) hade fått nys om en mycket lovande hemma/privat fest i thessaloniki där alla Couchsurfers i staden hade blivit inbjudna. Jag granskade inbjudan, skrev ned adressen och gav mig ut i natt vimlet för att möta João. Mannen jag mötte hade nyss satt i sig två halvliters flaskor retsina -för er som vet vad det betyder behövs inte följande mening- och var som man säger på grekiska med svensk översättning, mer eller mindre i ”bitar” . Vår första bekantskap blev med en trevlig herre tillhörande den grekiska konstapelkåren som samtalade med oss i dryga 10 minuter innan han släppte iväg oss skrattandes och ovetandes om vad som väntandes.
Vi tog snabbt bussen mot Sykes och gick av på angiven hållplats, därefter försökte vi med en knappt synlig heiniken i hand fråga vår väg fram till adressen dit vi skulle. Halvt vettskrämda sprang de flesta undan oss utom tre zigenare som ville byta information mot bensin för sin haverade bil till vrak. Vi lyckades dock efter 30 minuter få reda på adressen och gav oss iväg i riktning mot festen. Väl utanför hördes inte ett ljud och jag befarade att ingen hade kommit till festen. Listig som jag dock är hade jag noterat telefonnummer till flickornas bostad och ringde.
Jag vet sedan inte vems min som var mest märkvärd, min eller Joãos -påminner inte namnet om de där bortglömda läskedrycken som jag gillade?- när vi fick svaret att festen var den 28:e och inte 27:e… Min blick ändrades och halvmördade João. Dock var flickorna vänliga att bjuda upp oss till sin lägenhet där de var i fullt sjå att städa inför morgondagens fest. Vi blev snabbt introducerade för alla, erbjudna vin och en livlig diskussion om allt och alla. Det visade sig att tjejerna var riktiga pärlor till värdar och vi kände oss genast hemma. Bättre mottagande på en suprise ankomst kan man inte få. Vi stannade i 3 timmar och hjälpte till med att plocka i ordning och flytta soffor mm.
strax efter 02 tyckte vi att det var dags och drog oss tillbaka. João som var snorpackad efter 4 glas vin och de två tidigare retsina flaskorna hoppade slumpvis in i en taxi efter att jag följt honom halva vägen hem och kvar blev jag att vandra hem. Men det fantastiska är flickornas mottagande och chansen vi fick att lära känna dem s här på förhand, jag har en mycket god känsla om morgondagens fest och hoppas enbart på det bästa! Dessutom var några av dem riktigt heta 
Och jag träffade en av deras surfers som var en amerikan som hade gått tre olika ”treks” tvärs över USA och skrivit en bok om det. Francis Topan, hette han om jag inte minns fel! Mycket lärorikt
Dags att knyta sig, på återseende min värld!!!
