Ol’ school feeling och uppe med göken!

Det blev inte mer än knappa 5h sömn, men det känns bra ändå! Jag har en tidningsartikel att skriva på grekiska och jag har precis bänkat mig med en kaffe och lite ”diggin in the library”. Måste nämna att jag har verkligen saknat hiphop, det känns som om vi på senare år glidit allt längre isär varann. Ta deta från någon som alltid mer eller mindre varit med och fingrat på en sträng i kulturen sedan mitten av 90-talet. Men någonstans längs vägen så fann jag så mycket annan bra musik, musik som kunde uttrycka saker som hiphopen inte kan. I mitt hungriga sökande fann jag allt mer och i dagens läge måste jag kävda att hiphopen inte på något sätt är perfekt eller fulländad som musik form. Men den har charm, karisma och brinner av något som inte någon annan musikstil har. Den lever nämligen parallelt med sin kultur. Detta på grund av att musiken utvecklas ur kulturen och inte tvärtom.

Att vi sedan kan definera hiphopen efter vad vi själva ser som normer, riktlinjer osv är en sak men personligen så skiter jag totalt i allt vad den stationära radion spelar. Just nu sitter jag och lyssnar på Dj Boggie Blind och drömmer mig bort till ett 90-tal där det var helt andra förutsättningar för att kunna klara sig i vad som skulle bli världens ledande och största komersiella musikfenomen. Nu skulle detta inlägg inte alls handla om hiphop men ”ba ba ba ba ba ba, de de dang diggy” vad skall man göra, jag har än min barndomsförälskelse kvar. Och den skall jag en dag skriva så mycket mer om. Men nu skall jag ägna mig åt min grekiska artikel om nazistvåld och det kapitalistiska samhällets inverkan på dessa gruppers uppkomst. vilket även det kommer bli ett inlägg längre fram!

ljuvlig dag min värld!

Fel dag blev rätt!

Nyss hemkommen från vad som var förmodat bli en galen fredagskväll i utenattslivets Thessaloniki. Jag var rakad (applåd), jag var parfymerad (applåd 2), jag var uppklädd med sjorta och allt (stående ovation med busvislingar ala Latinos) och givet var jag sugen på att förgylla kvällen med lite alkohol. Min nygode vän João (från Brasilien) hade fått nys om en mycket lovande hemma/privat fest i thessaloniki där alla Couchsurfers i staden hade blivit inbjudna. Jag granskade inbjudan, skrev ned adressen och gav mig ut i natt vimlet för att möta João. Mannen jag mötte hade nyss satt i sig två halvliters flaskor retsina -för er som vet vad det betyder behövs inte följande mening- och var som man säger på grekiska med svensk översättning, mer eller mindre i ”bitar” . Vår första bekantskap blev med en trevlig herre tillhörande den grekiska konstapelkåren som samtalade med oss i dryga 10 minuter innan han släppte iväg oss skrattandes och ovetandes om vad som väntandes.

Vi tog snabbt bussen mot Sykes och gick av på angiven hållplats, därefter försökte vi med en knappt synlig heiniken i hand fråga vår väg fram till adressen dit vi skulle. Halvt vettskrämda sprang de flesta undan oss utom tre zigenare som ville byta information mot bensin för sin haverade bil till vrak. Vi lyckades dock efter 30 minuter få reda på adressen och gav oss iväg i riktning mot festen. Väl utanför hördes inte ett ljud och jag befarade att ingen hade kommit till festen. Listig som jag dock är hade jag noterat telefonnummer till flickornas bostad och ringde.

Jag vet sedan inte vems min som var mest märkvärd, min eller Joãos -påminner inte namnet om de där bortglömda läskedrycken som jag gillade?- när vi fick svaret att festen var den 28:e och inte 27:e… Min blick ändrades och halvmördade João. Dock var flickorna vänliga att bjuda upp oss till sin lägenhet där de var i fullt sjå att städa inför morgondagens fest. Vi blev snabbt introducerade för alla, erbjudna vin och en livlig diskussion om allt och alla. Det visade sig att tjejerna var riktiga pärlor till värdar och vi kände oss genast hemma. Bättre mottagande på en suprise ankomst kan man inte få. Vi stannade i 3 timmar och hjälpte till med att plocka i ordning och flytta soffor mm.

strax efter 02 tyckte vi att det var dags och drog oss tillbaka. João som var snorpackad efter 4 glas vin och de två tidigare retsina flaskorna hoppade slumpvis in i en taxi efter att jag följt honom halva vägen hem och kvar blev jag att vandra hem. Men det fantastiska är flickornas mottagande och chansen vi fick att lära känna dem s här på förhand, jag har en mycket god känsla om morgondagens fest och hoppas enbart på det bästa! Dessutom var några av dem riktigt heta Och jag träffade en av deras surfers som var en amerikan som hade gått tre olika ”treks” tvärs över USA och skrivit en bok om det. Francis Topan, hette han om jag inte minns fel! Mycket lärorikt

Dags att knyta sig, på återseende min värld!!!

Morgon stund har juice i mun…

Så la jag mig till sist kl. 09 och drömde drömmar om flygande drakar, eldsprutande myggor och ett land begravet under vatten för länge länge sedan.

Här sitter jag nu med ett glas nypressad apelsinjuice och skall precis hoppa in i duschen. Jag har min ”vita vecka” denna vecka, vilket betyder att jag inte dricker kaffe -även om jag fuskade lite smått igår på dagen-. Detta för att jag ogillar att vara beroende av något överhuvudtaget och när jag känner att det enda som får mig att gå upp ur sängen är tanken på att dricka lite kaffe så är det illa nog. Vnligtvis så är mina vita perioder en månad eller mer men i detta land där solen skiner, motorcyklarna väsnas, kaffet smakar guld och cafékulturen är hög är det lättare sagt än gjort. Så nypressad juice är bra det med för en dag som denna. Jag skall strax ta mig in mot centrum och uppsöka min framtida cykel. Någonstans borde den finnas och förhoppningsvis billigare än 99€ som var det billigaste pris jag blivit erbjuden än.

Dagen kallar och det är dags att dra!

På bättre tankar…

Klockan är 06.26 i skrivande stund och jag har ännu inte sagt godnatt för dagen. Någonstans inom mig så ogillar jag skarpt att lägga mig för att sova utan att ha fått reda ut vad som är fel inom mig. Detta grundar sig i någon serie jag såg för länge sedan om ett par som aldrig gick och la sig som ovänner. En superb ide som fler borde anama.  Mitt humör är betydligt bättre, jag tog till vara på ett trick jag lärde mig själv en gång för länge sedan och som inte bara lättar upp sinnet utan även skapar ett kreativt sinneslag, det går till på följande vis:

1. skriv ett brev till någon som är dig nära, ett ohyggligt ledsamt, sorgset, argt, frustrerat och emotionellt brev. I brevet skall du skriva om det du går igenom, hur du bor, vart du är osv. Det skall vara i berättande form och verkligen vara som ett berättande brev. Detta är för att rensa ditt sinne på alla negativa tankar.

2. Skriv ett till brev till samma person, i detta brev skall du beskriva hur ditt liv ser ut från en positiv synvinkel. Det vill säga att du försöker hitta alla positiva vinklar du kan. skriv med spänning, förväntan och glädje, välj lätta och positivt laddade ord som gör texten glad. Vad som händer här är att du fyller ditt sinne med helt andra intrtryck och skapar en inombords posivitet.

De båda breven skall vara ungfär lika långa. Även om det positiva breven är svårt och tar emot att skriva så är det viktigt att du skriver det så positivt du kan, ljug om du inte finner något positivt. Breven fungerar som en minus och plus pol som laddar ur och laddar om med ny energi.

och med dessa orden till musiken av Björn Afzelius säger jag god natt, imorgon ska det ta mig fan köpas en cykel!!!

*imorgon skall vi skriva om drömmar…

…

Det är Greklands Nationaldag och jag har inte lämnat huset idag.Känner mig varken särskilt nationalistisk eller tillhörande någon form av nation överhuvudtaget.

Kom hem tidigt i morse vid 04.30 tiden efter en ganska skum utekväll med folk ifrån klassen. Efter en snabbvisit på partiets högkvarter där det var månadsfest och ekonomisk insamling för partiet följde jag med några av mina klasskamrater ut till nattklubben ”Dogs”. Det var mer eller mindre smockfullt, men på något sätt kom vi inte bara in utan slapp betala inträde likväl. Att vi sedan var de enda som dansade där inne medan grekerna stod i sina klungor och betraktade oss som apor på skansen med små kommentarer om oss gav mig än mer tydlighet om att något inte ligger rätt till i detta samhälle. Kanske är det staden, kanske var det stället vi var på men det är tydligt att här råder en självgodhet och egocentrism som är så levande att man nästan kan ta på den. Vi avslutade kvällen i en taxi hem, vars priser är en av de stora fördelarna med att bo i Grekland, så en del flaggviftande får landet för den sakens skull.

Dagen i ära har jag mest ägnat åt att studera de läxor vi har blivit tilldelade, dock utan minsta engagemang. Det råder en slags vilsenhet blandat med rastlöshet i mitt huvud just nu. Det är i dessa stunder man saknar sina vänner, familj och någon att verkligen tala med ansikte mot ansikte men jag antar att den sortens vardag är slut för längesedan.Den slutade då jag för första gången gav mig iväg från min hemstad för att stilla nyfikenheten. Kanske vann jag en del men jag förlorade likväl en stor portion av närhet.

Kanske kommer jag alltid söka mig bortom horisonten i hopp om något mer? Jag tänker mycket på Sverige, vad som finns och inte finns där samt hurdana människorna är. Jag antar att mitt sinne börjar komma fatt min ålder men skall man lägga sig ner och leka skottskadad för det? Stundvis känner jag mig gammal och stundvis än ung och full med hopp. Detta har skapat en förvirring inom mig, tyvärr finns det inte någon där som kan engagera mig, peppa mig eller vägleda mig åt vart mitt sinne bör gå. Allt jag har är minnen av vad jag mött på vägen hit där jag är. Antar att idag är en dag som alla andra dagar dock med mer melankoli och uppgivenhet. Och nånstans finner jag en ilska för att det är så, mot en orättvisa jag ej kan beskriva eller beskylla någon för, den förblir outtalad. Kanske stavas den e-n-s-a-m-h-e-t?

”Jag befinner mig i en stor vattenpöl i stadens inre gränder, där trampar jag vatten men ingen tar vägen förbi min gränd, så mitt enda sällskap är ekot från mina simtag och mitt sinnes trötthet på att trampa vidare… ingen av dem ger mig svar…”

102 saker att göra medan du Pluggar…

Är det inte fascinerande att man kan hitta på så många andra saker att göra när man egentligen borde sitta stilla på en stol och bara läsa, skriva, memorera och ja som det kallas, plugga!? Det känns som om jag alltid har mest kreativitet när jag borde göra något jag inte har motivation för. Kanske var det därför alexander den store var så framgångsrik, han kände sig mer entusiatmerad över att ta över världen än att lyssna på Arestoteles bistra lära!

Dock är jag strax klar med min helg läxa och känner mig lite stolt över att faktiska ha prestera två texter på grekiska som jag är riktigt nöjd över. Min gramatik har förbättrats avsevärt liksom mitt skrivspråk. Dessvärre är det ännu problem med alla i-ljud och o-ljud och allt annat det finns fler än ett utav. Jag har insett uttrycket ”det är rena grekiskan”. Då det aldrig finns någon som kan ge ett korrekt svar, ibland undrar jag om grekerna själva kan sitt språk.

Skall nog ta ett kapitel ur min vän Rudy Alvarados ”anti trädkramaren” bok och bege mig på en power walk sen. Iofs går jag ca 2h var dag ändå men lite extra skadar aldrig! Speciellt inte i väntan på min cykel!

Må väl!

365 saker du kan göra

De flesta i Göteborg och förmodligen Sverige vet väl vem Navid Modiri är vid detta laget. Liksom mig en gammal Hisingsbo med en hel del på gång i huvudet. tillskillnad mot mig får han dem gjorda. Läste hans blogg på GP och insåg att han just nu var mitt uppe i ett projekt som han kallar för 365 saker du kan göra. Varpå det även följer 365 förslag saker du kan göra. Svag som jag är för att testa på nya saker, utvecklas och ständigt försöka mig på en hel del dumheter med mottot ”bättre lyckas en gång misslyckas nio än inte lyckas alls” så fann jag sidan till välbehag. Ett grymt bra initiativ som för tankarna på de där böckerna om 101 saker att göra, 20000000.0000 saker att se osv. Helt enkelt kul att se kreativitet och någon som ger en spark i röven på allmänheten, speciellt efter mitt förra blogginlägg.

Känner ni inte till Navid så googla, en skön ”prick” som jag tom har intervjuat nån gång för en evighet och 2 dagar sedan, dessvärre blev det en kass intervju och inget att tala om. Men sluta slappa och börja jobba!!!

Länken är följande: http://www.365saker.se

/Må väl

I vår tidsepok…

Surfade runt lite på nätet, läste nyheterna och blev deppig som vanligt över all skit som händer i vår värld. Men mitt i allt så kom jag över något som skapade logik i idiotismens århundrade. Det var resebyrån Thomas Cook och ABTA som hade gjort en sammanställnng av de mest idiotiska klagomålen av kunder som rest med dem. Här följer ett urval:

• ”Vi bokade en utflykt till en vattenpark, men ingen talade om att vi skulle ta med våra badkläder och handdukar”
• ”På min semester i Goa upptäckte jag till min förfäran att nästan varenda restaurang serverade curry. Jag tycker inte alls om kryddstark mat”
• ”Jag blev biten av en mygga – ingen talade om att de kunde bitas”
• ”Det är för många spanjorer. Receptionisten pratar spanska. Maten är spansk. För många utlänningar”
• ”Jag jämförde vår enrumslägenhet med våra vänners trerumslägenhet och vår var betydligt mindre”
• ”Ingen talade om att havet var fullt av fisk. Barnen blev vettskrämda”
• ”Stranden var för sandig”
• ”Jag tänkte ringa polisen. Hotellpersonalen låste in mig”
  Klagomål från en kvinna som inte vågat lämna sitt hotellrum. Hon hade missuppfattat ”Do not disturb”-skylten på insidan av dörren som en varning för att gå ut.

Är det konstigt att man blir trött av att vara bland människor?

Torsdags tankar…

Sitter här i mitt kök, sippar kaffe och lyssnar på Bob Dylan. Det är strax dags att börja traska in till centrum mot skolan. Jag har haft mig en väl värd sovmorgon och tänker just nu på vad jag har gjort av dagarna i mitt liv!

Sist jag hade en solid grund att stå på var i Agusti  2007, Det är ett tag sedan! Sedan dess har jag varit på resa i Grekland 3 gånger, på Backpack resa i Latin Amerika under 4 månader,Tågluffat två gånger och Gått Santiago leden med en sträcka på över 800km under 26dagar. Och nu är jag och studerar i Grekland! Jag antar att jag söker efter något eller åtminstonde förväntar mig finna något svar på något. I när vi satt i universitetets matsal och hade en sedvanlig Religon vs logik debatt kom jag att tänka på en sak jag inte riktigt har reflekterat över förr. Nämligen, hur det kommer sig att jag inte har det minsta intresse för att ägna mig åt religöst troende och jag tror att jag kom fram till att det var för att jag redan har funnit en del av min världsbild. Nämligen den del som frågar hur en värld skall fungera och gå runt. Ni som känner mig vet vart jag har mina ståndpunkter här och hur jag anser att kugghjulen skall snurra. Detta var en rätt så viktig insikt för mig, för det kom att betyda att mina livsfrågor kan delas upp i olika bitar/delar/block vilket gör att jag lättare kan förstå vad jag söker efter här i livet. Jag får fundera lite mer på detta men någonstans tror jag att människan är ett block -det block jag söker svar på nu- och att kärlek, ondska och syfte mycket väl kan vara andra block.

Men frågan är väl som klarast när den uttrycks, ”vart kommer mitt sökande föra mig”?

————–

Jag har förresten en läsare fick jag reda på igår, det är min gamla odigitale vän Fajarono som lyckats bruka sin dator för sunt förnuft! wohoo, massan samlas!

Morgon…*den där aströtta smilefiguren*

Sitter här och dreglar över mitt kaffe, borde ha lämnat huset för 3minuter sedan och påbörjat den långa vandringen mot centrum. Har faktiskt börjat småtröttna på att gå varje dag, det tar ta mig fan runt en timma att nå min skola och vägen är inte någon väg det är en HINDERBANA! Nog för att den grekiska trafiken är katastrofal men en sak som toppar den med råge måste vara den grekiska parkeringen.

Jag lever i ett land där parkeringsregler är icke-existerande. Här står bilarna där det finns plat och mer än oftast där det inte finns någon plats. Som ung, smärt – lägg till trevlig och sportslig med- pedestrant har jag en del problem med att zick zacka mellan bilarna, behöva gå runt 4 bilar för att komma till andra sidan trottoaren och ta mig över vägen. Så min fråga är HUR I HELA HELVETE gör de med barnvagn? Det är inte en dag som passerar utan att man får gå mitt i gatan för att komma fram och ni som känner till den grekiska trafikens mått vet att detta innebär LIVSFARA, (nej inte den svenska ”stå inte för nära dörrarna, livsfaran”, utan den riktiga ”jag kör över dig malaka, livsfaran”)… Så att vandra med Mp3-spelare är bara att tänka på när jag känner för att krydda tillvaron lite extra.

Nåja måste iväg, ska försöka mig på ännu ett försök att boka tid på sjukhuset för intyg till universitetets gym. Igår snurrade vi runt i nära 40 minuter utan att komma någonstans. Det är förvånandsvärt hur många  som jobbar på ett sjukhus och hur få det är som har samma information och kompetens att ens vara där.

Well, välkommen till Grekland och tack för kaffet!!!